• Huvudsponsorer

Tor 12 Okt  (1 match)
Lör 14 Okt  (1 match)
Tis 17 Okt  (1 match)
Tor 19 Okt  (1 match)
Lör 21 Okt  (1 match)
Tis 24 Okt  (1 match)
Tor 26 Okt  (1 match)
Lör 28 Okt  (1 match)
Fre 03 Nov  (1 match)
Lör 04 Nov  (1 match)
Tis 14 Nov  (1 match)
Tor 16 Nov  (1 match)
Lör 18 Nov  (1 match)
Tis 21 Nov  (1 match)
Idag  (1 match)
Lör 25 Nov  (1 match)
Fre 01 Dec  (1 match)
Lör 02 Dec  (1 match)
Tor 07 Dec  (1 match)
Lör 09 Dec  (1 match)
Sön 10 Dec  (1 match)
Tis 26 Dec  (1 match)
Tor 28 Dec  (1 match)
Lör 30 Dec  (1 match)
Tis 02 Jan  (1 match)
Tor 04 Jan  (1 match)
Sön 07 Jan  (1 match)
Tor 11 Jan  (1 match)
Lör 13 Jan  (1 match)

Idag fyller vi 85 år

10 november 2017 08:00
Jubileum

En mänsklig 85-åring må vara pigg och glad, men rent statistiskt så är livet på fallrepet. När föreningen Färjestad Bollklubb idag fyller år så är det en pigg och glad 85-åring som dock har framtiden för sig. Här är en personlig hyllning till jubilaren från en långvarig supporter.


Den långvarige supportern i det här fallet är alltså jag – Stefan, 47 år.
Klubbens historia är väl dokumenterad sedan tidigare. Främst kanske genom den jubileumsbok som gavs ut i samband med klubbens 75-årsfirande. Ett mästerverk som alla med ett FBK-hjärta borde ha i sin bokhylla. För nog är det så, att med kunskap om historien - oavsett ämne - så ökar intresset. Så är det i alla fall för mig.

Min egen historia tillsammans med dagens jubilar är snudd på livslång. Är gammal nog att minnas det första guldet, en säsong där man på allvar började springa runt under läktarna och känna den kalla doften av...ishall. Svårt att beskriva, men det var något magiskt när man ibland efter skoldagen på Färjestadsskolan tog omvägen om ishallen för att kolla om det fanns några avslagna klubbor man kunde ”renovera” för landhockeyn hemma på ”gårn”.

1986 var jag gammal nog att själv få åka med på den avgörande finalen i Karlskoga. Minns att det var en diger mängd gamla stadsbussar som rullade milen österut.
Ståplats även där, hållandes en stolpe i mitten av bussen. Det var en spännande match där Nobelhallen nog kändes mer som en hemmaplan än en neutral bana som det skulle vara. Vår kortsida badade i grönt, vitt och rött som då var färgerna som gällde. Galen eufori när lagkapten Kent-Erik Andersson, med bucklan i hand, åkte med laget ner och ställde sig och firade vid plexit alldeles vid oss.
Långhårig, nöjd och emotionellt utpumpad var det inga problem att stå milen hem för nu var vi bäst i Sverige – igen.

Efter den dagen har vi varit bäst i Sverige många gånger.
Men tänkte väl stanna upp lite med sportupplevelserna där och istället nudda vid det som egentligen gör att man blir så fäst vid en företeelse – i det här fallet en ishockeyklubb.
I de unga åren pratade man ofta om Färjestad.
De som var med i Färjestad var på något sätt aningen ”större” än andra. Det var mer glamour redan på den tiden. Såg man någon i en blågul täckjacka så kollade man automatiskt om den hade ett JOFA-märke ditsytt. Det var kvittot på att det fanns en hockeykoppling. Mystiken liksom...

Just det där går ju över med tiden, men jag minns känslan och har inga problem att identifiera mig med dagens kids som är precis där jag var då. De ser Johan Ryno och tittar så högt upp i luften för att få en skymt och kanske en blick tillbaka av den långe idolen. Jag var skitnöjd om jag fick se skymten av "Stor och stark - Sten-Åke Bark" med ett plåster på näsan. Vill minnas att det alltid satt ett där.

Nånstans är det här nyckeln i allt sitter. Samhörigheten med något, ett intresse och kärlek till något som man delar med så många andra, att vi samlas i Löfbergs Arena för att se dagens bärare av klubbmärket göra allt i sin makt för att nya generationer ska få känna det jag för första gången kände där på kortsidan i Karlskoga. Glädjen, och hela grejen att vara glad och lycklig med en massa vilt främmande människor. Människor som bara råkar älska samma hockeyklubb.

Jag har nu har förmånen att arbeta i den klubb jag följt sedan panten på en stor glasflaska Coca-Cola var 2,70, när man valde videofilm ur en pärm på Pressbyrån, Smuggler var en av glassarna i GB-sortimentet...ja, ni fattar. Det har varit några år.

Nu ser jag vissa saker annorlunda, vilket såklart kan ha med ålder att göra, men jag har också en större insikt i varför vissa saker görs som de görs. Det som däremot sitter orubbligt inne i både sinne och hjärta är viljan av att det ska går så bra som möjligt för Färjestad BK.

En personlig önskan jag har är att Carlstadsgillet sätter upp en minnesplakett vid gamla Gundas. Gundas var det man sa om kiosken som egentligen hette Håfströms Kiosk. Det finns liknande plaketter nere i stan vid viktiga byggnader och monument. Och hur mycket har inte bildandet av Färjestad Bollklubb efter tid betytt för Karlstad som stad?

Jag tar mig då och då förbi den gamla kiosken på Färjestadsvägen och förbannar det faktum att man inte kan resa i tiden. Det skulle vara så himla häftigt att bara få vara med på det där mötet för 85 år sedan och höra hur det gick till när världens finaste hockeyklubb bildades.

Bara det att det innan den där kvällen fanns ett gäng som kallade sig för Rudshov, som sedan blev Färjestad BK är ju lite extra för en gammal Rudare som jag.

Jag är glad och stolt att få skriva den här texten idag. Färjestad Bollklubb betyder mycket för mig, och har alltid varit en stor del av mitt liv på ett eller annat sätt. Precis på samma sätt som för många av er andra som läser detta.

85 år har gått, och vad framtiden har i sitt sköte för vår fina bollklubb är det ingen som kan sia om. Det vi kan dock kan säga är, att vi alla som bryr oss om Färjestad Bollklubb måste vårda och sköta om den på det sätt vi bäst är lämpade att göra. Gör vi det så finns det inget stopp i var vi kan ta oss.

Så, stort grattis på oss!