• Huvudsponsorer

2010-talet

2010-talet


2010-2011

Trea i Elitserien och SM-guld nummer 9.
När 55 grundserieomgångar var spelade hade tre lag samlat ihop 96 poäng. HV71 vann serien på +30 i målskillnad, målen fördelade 173-143. Färjestad BK blev tvåa, även med +30 men med fördelningen 154-124. Skellefteå trea på samma poäng men med +28 i målskillnad.

Färjestad BK hade lockat hem profiler som Christian Berglund, Rickard Wallin, Pelle Prestberg och Jonas Frögren och gick för guldet.
Kvartsfinalmotståndare var Brynäs. En matchserie där Färjestad gick ut stenhårt och vann första med 7-3. Det följdes upp av en seger i förlängning i Gävle varefter Brynäs kontrade med en suddenseger i Karlstad. Sedan tog Färjestad två raka segrar och var klara för semifinal där man ställdes mot AIK. Semifinalen vann Färjestad med klara 4-0 innan det var dags för final mot Skellefteå.

En finalserie som slutade 4-1 till Färjestad BK där avgörandet fälldes hemma i Löfbergs Lila Arena inför 8555 jublande supportrar. Anders Bastiansen utsågs till slutspelets MVP, priset till slutspelets mest värdefulla spelare. Målvaktsparet Alexander Salak och Christopher Nilstorp var på många sätt nycklar till framgången.

2011-2012

Sexa i Elitserien och utslagna i semifinal.
Mästartränaren Tommy Samuelsson flyttade utomlands och ersatten med den från Bofors IK hämtade Niklas Czarnecki. Men efter en knackig säsongsinledning fick Czarnecki den 18 januari 2012 lämna Färjestad och ett team med Leif Carlsson som huvudtränare och Jörgen Jönsson och Erik Granqvist som assisterande tog över i båset.

Laget slutade sexa i serien och fick i kvartsfinalen ta sig an HV71. En matchserie som Färjestad BK tog hem med 4-2 i matcher. Semifinal mot Brynäs och seger i förlängning i den första matchen. Men en annan incident som troligen blev avgörande för hela semifinalserien var den ögonskada som Christopher Nihlstorp åkte på när Brynässpelaren Sebastian Wennström fått in en klubba genom gallret i masken. Efter det vann Brynas fyra raka matcher och gick till final. En final de sedermera vann efter 4-2 i matcher mot Skellefteå.

2012-2013

Tvåa i Elitserien och utslagna i SM-semifinal.
En något kaosartad säsong för ligan. NHL-lockouten ledde till en långdragen kontrovers kring om NHL-spelare skulle få tas in på korttidskontrakt. Elitserieklubbarnas egen organisation Svenska hockeyligan beslöt att förbjuda sådana kontrakt eftersom det skulle riskera klubbarnas ekonomi. Modo, Frölunda och Brynäs tog dock in NHL-spelare ändå, vilket ledde till slitningar mellan klubbarna.

Samtidigt blev frågan juridiskt utredd: Konkurrensverket gav det preliminära beskedet att Hockeyligan inte fick förbjuda enskilda klubbar att ta in spelare, men Marknadsdomstolen gav ett utslag åt andra hållet och slog fast att förbudet var juridiskt korrekt. Slutsatsen blev därmed i praktiken ett nej till NHL-kontrakten.

Det här blev annars en säsong där vi lärde oss att älska en amerikan vid namn Chris Lee. Han hämtades från Tyskland och ingen hade direkt hört talas om honom och han utmålades som en flopp. När säsongen var slut fanns det många som var av den åsikten att Färjestad BK aldrig haft en bättre back än Chris Lee. Han vann den interna skytteligan med sina 41 poäng som späddes på med ytterligare 12 i slutspelet. Ett slutspel som gick via Modo i kvartsfinalen (4-1 i matcher) till en semifinal där Luleå blev för svåra. Färjestad slogs ut med 4-1 i matcher och det var också de sista matcherna i Färjestadströjan för Chris Lee, Alexander Salak och Marcus Paulsson för att nämna några.
I European Trophy gick Färjestad BK till finalspelet i Bratislava där det blev förlust i finalen mot Luleå.

2013-2014

Femma i SHL, förlust i SM-final.
En på många sätt strulig säsong. Inledningen blev tuff och laget låg i tabellens botten. Den 15 oktober meddelade sportchefen Jörgen Jönsson att han lämnar Färjestad BK. Håkan Loob tog över och satte sig in i jobbet. Den 5 december kom beskedet att assisterande tränaren Andreas Johansson fick lämna sitt uppdrag. Ersättare blev Clas Eriksson.
Under hösten lyckades man ändå kvalificera sig för slutspelet i European Trophy som den här gången spelades i Berlin. Färjestad nådde final men det blev där förlust mot finska JyP.

Under OS-uppehållet bjöds Färjestad BK in, som första europeiska lag, att spela AHL’s All-Starmatch. Matchen, som spelades i St Johns i Newfoundland i Kanada, föregicks av en skills competition. Där satte Magnus Nygren nytt rekord i hårdaste skott med sina 104,6 mph (168,34 kmh). AHL All Star vann dock både Skills och den efterföljande matchen. Resan fortsatte till Toronto för en match med Toronto Marlies. En match som gick till förlängning men som vanns av kanadensarna.

Resan beskrivs som en av anledningarna till den vårsäsong som följde efter.
Kampen om en av de sex direktplatserna i kvartsfinalen pågick ända in i slutet. Väl där ställdes Färjestad BK mot Brynäs i kvarten. En serie som slutade 4-1 till Färjestad BK. Efter den tidigare mardrömsliknande säsongen så sågs ett avancemang som en fin framgång.

I semifinalen ställdes man mot Växjö Lakers i en serie som kom att präglas av bortasegrar. Först i semifinal 6 i Löfbergs Arena så kunde den första hemmasegern bärgas. När Milan Gulas kvitterade Växjös ledning med endast 49 sekunder kvar av tredje perioden så kom också säsongen högsta måljubel. När sedan trotjänaren Rickard Wallin, nio minuter in i förlängningsperioden, fick in pucken till 3-2 kändes det som taket på Löfbergs Arena skulle lyfta.
Färjestad BK var klara för sin 20:e SM-final. En final som Skellefteå ganska enkelt kunde spela hem med 4-0 efter att Färjestad nog tömt det som fanns i semifinalen.
Under hösten bytte också Löfbergs Lila Arena namn till Löfbergs Arena.

2014-2015

Säsongen 2014/2015 blev en omtumlande historia för alla supportrar till den minst sagt rutinerade karlstadsklubben. För första gången på 21 år spelades inget slutspel i staden vilket förstås var en missräkning.

En svag inledning innebar att laget länge kämpade i de nedre delarna av tabellen. Resultaten gick upp och ner mer eller mindre hela säsongen där Färjestad vann några matcher i följd för att sedan förlora några.

Vi fick till säsongen se ett för klubben välbekant ansikte i båset, Tommy Samuelsson, som återvände till Karlstad efter tre säsonger som huvudtränare för Vienna Capitals.

Nyförvärven hämtades till stor del från Luleå Hockey när såväl Daniel Gunnarsson, Anton Hedman och Linus Persson tog flyttlasset från Norrbotten till Värmland. Målvakten Justin Pogge hämtades från BIK Karlskoga och Jesper B Jensen från Rögle BK, men annars satsade ledningen på värvningar från utlandet i Shawn Lalonde, Luciano Aquino och stjärnvärvningen Jakub Klepis.

Underpresterande nyförvärv ersattes

Med facit i hand kan konstateras att flera av värvningarna inte riktigt infriade Färjestads förväntningar. Speltiden blev mindre och mindre för vissa medan andra sedermera också fick lämna klubben i förtid. Detta drabbade både Aquino och Klepis.

Klubbledningen tittade istället österut under säsongen och kallade in tre finländare i Tero Koskiranta, Anssi Salmela och Toni Rajala. Med dessa i laget blev spelet bättre, Rajala gjorde 27 poäng på 31 matcher och backen Salmela 23 på 42 matcher, men det räckte inte riktigt fram till en topp sex placering och därmed en direktplats till kvartsfinalen.

Ny situation för framgångsrika Färjestad

Färjestad hade 20 raka slutspel med sig i bagaget och ställdes mot Brynäs IF i Play In, ett Brynäs som haft en tuff säsong och slutat tia i tabellen. Det blev bortasegrarnas matchserie där gävlelaget vann den tredje och avgörande matchen efter ett sent avgörande och det var förstås besvikna tongångar hos Färjestad.

– Utan konkurrens min bittraste stund i Färjestad, konstaterade veteranen Rickard Wallin efter uttåget och fortsatte resonemanget:

– Det är väl strunt samma om man åker ut i Play In eller kvartsfinal, vi håller på med det här för att gå hela vägen, att vinna bucklan. Men i år var vi ganska långt ifrån. Den svaga starten var problemet, annars hade vi varit högre upp i tabellen och gått direkt till slutspel.

Den totala interna poängligan vanns av Milan Gulas som svarade för 20 mål och lika många assist.

2015-2016

Efter att ha gått längre än till kvartsfinal 13 av de 14 senaste säsongerna åkte Färjestad ut i Play In 2015. En kraftig missräkning för den framgångsvana klubben och detta skulle rättas till i SHL 2015/2016.

Sportchefen Leif Carlsson låg inte på latsidan utan presenterade nyförvärv efter nyförvärv, det ena mer namnkunnigt än det andra.

Lars Haugen skulle ersätta flyktade Fredrik Pettersson-Wentzel i kassen, Tomas Skogs och Mikael Wikstrand var nya på backplats och framåt värvades Robbie Earl, John Persson och Johan Ryno som hade en lysande säsong i Leksand färskt i minnet.

Men framför allt lockade klubben hem spelare som tidigare haft Färjestad som bas. Magnus Nygren och Jonas Holös var två tunga backförvärv som gjorde deras backuppsättning till den på papperet vassaste i hela ligan.

Dessutom återvände trollkarlen Mikael Johansson efter en sejour i Leksand respektive Rapperswil de senaste två säsongerna.

Allt sammantaget gjorde att Färjestad såg ut att vara väl rustade inför seriestart.

Wikstrand

Men allt var inte frid och fröjd. Mikael Wikstrand förbjöds spela med Färjestad av sin NHL-klubb Ottawa Senators då de ansåg att han brutit mot gällande kontrakt med dem. Mer än halva säsongen gick där han tvingades hålla igång på egen hand innan beskedet kom i januari att han tilläts ansluta till laget.

– Känns otroligt bra och idag är jag en lycklig kille. Att får träna med laget, bara det kommer ju att vara fantastiskt, sa Wikstrand själv när det var klart.

Han blev ett fint tillskott i laget, hann spela 17 matcher i SHL och hade en speltid på en bra bit över 20 minuter per match.

Förändringar under säsongen

Färjestad ansåg sig vara i behov av mer fysik och värvade i mitten av december in finländaren Antti Tyrväinen. Han skulle med sin fysiska spelstil göra plats för lagets lirare enligt sportchefen Leif Carlsson.

Dessuton hämtades Travis Turnbull från Düsseldorf i den tyska ligan, en sniper som skulle stärka upp målproduktionen.

Både Tyrväinen och Turnbull inledde förtroendeingivande, men allt eftersom svalnade de betänkligt. Turnbull, som skulle bidra med mål, gjorde bara fem stycken på totalt 28 spelade matcher i klubben.

Robbie Earl, som värvades in som en center som skulle bidra mycket i offensiven, lämnade laget på egen begäran i januari efter att ha fått ett erbjudande från Biel i Schweiz.

Juniorkedjan

Milan Gulas levererade som vanligt i offensiven och vann den interna poängligan med 45 poäng. Mikael Johansson var också ett säkert kort och svarade för 40 poäng.

När Earl lämnade laget blev det ett stort glapp ner till övriga forwards gällande poänggörandet. Johan Ryno kunde exempelvis inte följa upp sina poängstarka säsonger i Leksand utan stannade på 17 poäng.

Då klev en juniorkedja fram som en virvelvind. Rasmus Asplund, Joel Eriksson Ek och Oskar Steen ställde till med en hel del oreda för motståndarna.

Tidigt uttåg - igen

Färjestad slutade på femte plats i tabellen, vilket var två placeringar bättre än säsongen innan. Noterbart är att hela 19 av Färjestads matcher i SHL avgjordes först efter förlängning eller straffar.

I kvartsfinalen ställdes laget mot Luleå Hockey. Där räckte krafterna inte riktigt till och det blev respass med 1-4 i matcher. Målproduktionen svek, bara tio mål på fem matcher, och säsongen var över.

Förra året försvann Färjestad i åttondelen och den framgångsvana klubben åkte alltså återigen ut tidigt i slutspelet. Under de 14 åren innan dess gick Färjestad till minst semifinal 13 gånger. Uttåg i åttondel- respektive kvartsfinal är med det i åtanke missräkningar som ingen är nöjd med.

2016-2017

Färjestad kom ut starkt i inledningen av säsongen 2016/2017, efter 16 spelade matcher låg värmlänningarna på en tredjeplats och hade endast fyra förluster. Sen kom förlusterna en efter en, och efter en nagelbitande avslutning fick grabbarna från Karlstad spela åttondelsfinal för att sedan åka ut mot HV71 i kvartsfinalen.

Färjestads målsättning inför säsongen 2016/2017 var att ta sig till topp sex och vara med och slåss om Le Matpokalen framåt våren, något som man inte lyckades uppnå. Vad det berodde på tror Alexander Johansson är dels en tunn trupp som var känslig för skador. Något som blev märkbart i inledningen av 2017 och under slutspelet som kantades av sjukdomar, skador och avstängningar.

– Det är ett misslyckande eftersom vi missade topp sex även om det var ett tajt race, summerar man tillbaka så var det en del nyckelmatcher där vi fick stryk. Vi kom inte upp i vår kapacitet som vi hade och behövde, konstaterar Alexander Johansson.

Upp som en sol ned som en pannkaka

Färjestad startade säsongen starkt och efter de 16 inledande matcherna hade värmlänningarna endast fyra förluster, och låg på en tredjeplats i tabellen. Men därefter kom förlusterna allt mer frekvent och som sämst låg Färjestad på en nionde plats. Detta var efter ett mörkt november och december där man bland annat åkte på en epidemi av magsjuka. Frånvarolistan blev längre och längre och den femte januari mötte man Brynäs på bortaplan utan Mikael Wikstrand, Magnus Nygren, Johan Ryno, Jonas Holös och Anton Grundel samtidigt som Rasmus Asplund och Joel Eriksson Ek spelade JVM.

– Vi hade tre fyra spelare ytterligare som hade kunnat kasta in handduken då. Det var en stor del av vår stomme som försvann. Även om det var under en kort period så är det svårt att vara med att tävla på max i den jämna ligan. Det enda positiva är att det stärkte oss som spelade, framförallt efter 1-0 matchen mot Brynäs, analyserar Johansson.

Men i mitten av januari var man tillbaka på banan igen, och på åtta raka matcher förlorade värmlänningarna bara en match, och man hade en direktplats till slutspelet inom räckhåll. Som bäst var karlstadlaget uppe på en delad sjätteplats med Brynäs, men pendlade i slutet mellan placering sju och åtta. Med två omgångar kvar och endast två poäng till Skellefteå på sjätteplatsen var det kniven mot strupen. Men när 52 omgångar var spelade hade värmlänningarna inkasserat sjundeplatsen, tre poäng efter Skellefteå. Och det stod då klart att Färjestad skulle få spela åttondelsfinal mot Djurgården.

Slutspelet - den korta versionen

Färjestad besegrade Djurgården med 2-1 i matcher, efter att ha vunnit med klara siffror (4-2) i den första omgången. Stockholmarna såg dock till att det blev en tredje match då de vann med 4-3 efter övertid i rond två. Och i match tre var det rafflande men efter en vinst som skrevs till 5-3 så väntade HV71 i en kvartsfinal. Där tog det sedan tvärstopp. Smålänningarna hade gasen i botten och gjorde slutspelsresan kort för Färjestad. Med 4-0 i matcher var säsongen över den 24 mars 2017 för värmlänningarna.

– Det var jämna matcher och skiljde väldigt lite, HV var ett bättre lag och förtjänade att gå vidare. Men får man stryk med 4-0 i matcher så är det inte många ursäkter som hjälper, konstaterar 29-åringen, som önskar att de gett HV en bättre match.

The return of the Eriksson Ek

Joel Eriksson Ek inledde säsongen 2016/2017 i det stora landet over there i NHL och Minnesota Wild. Men efter säsongens 19 inledande matcher var han tillbaka i laguppställningen för Färjestad.

– Det betydde enormt. En av de största talangerna som bidrog med allt i vårt spel, både offensivt och defensivt. Allt blev bara positivt, säger Alexander om den unge talangen.

20-åringen gjorde under grundserien 16 (8+8) poäng på 26 matcher, fem av dessa mål kom i numerärt överläge. I de 26 matcherna gick Eriksson Ek endast poänglös i elva matcher. Under åttondelsfinalen höjde sig den unge talangen ytterligare och på tre matcher noterades han för fem poäng (3+2) och två av dessa mål kom i powerplay. Men HV71 blev för stora för både Joel och Färjestad, i de fyra matcherna mot smålänningarna gjorde han endast en assist.

Näst bästa poängskörden för Johansson, någonsin

Alexander Johansson kom till Färjestad inför säsongen 2016/2017 från Växjö där han de senaste säsongerna noterats för 15-18 poäng. Den här säsongen noterades 29-åringen för 32 poäng, samma poäng som han gjorde under juniortiden i IF Troja-Ljungbys J20lag säsongen 2005/2006. Enda säsongen som han gjorde mer poäng var säsongen 2007/2008 med IF Troja-Ljungby i Division ett, då gjorde han 35 poäng.

– Det var en jättebra säsong för egen del. Jag gjorde ett jättelyft i min karriär där jag fick testa på landslagsspel. Kul att veta att man har det i sig och att andra ser det i dig också, summerar Johansson.

Vi blickar mot säsongen 2017/2018

– Det är en del tunga tapp, som Nygren, Holös och Gulas men förhoppningsvis kan vi ersätta dem. Vi har ju bland annat fått in bra spelare som Dick Axelsson, Martin Johansson och Michael Lindqvist. Alexander Johansson tror att det är något bra på gång i Färjestad men att det kommer ta en stund att växa in i de nya rollerna, både under försäsongen och i inledningen av 2017/2018. Han avslutar med att det kommer att bli en rolig säsong för värmlänningarna och förhoppningsvis räcker det längre än vad det gjorde under säsongen 2016/2017.

Lefendarer tackade för sig

Håkan Loob aviserade under hösten att han skulle sluta och när säsongen var slut så lämnade Loob Färjestad efter 31 år som anställd.
Mågårige spelaren/ledaren Thomas Rundqvist lämnade även han Färjestad den här säsongen.