Tisdag Tis 10 Mars Mar
Torsdag Tor 12 Mars Mar
Torsdag Tor 13 Augusti Aug
Fredag Fre 21 Augusti Aug
Lördag Lör 22 Augusti Aug
Fredag Fre 28 Augusti Aug
Torsdag Tor 3 September Sep
Tisdag Tis 8 September Sep
Tisdag Tis 15 September Sep
Lördag Lör 19 September Sep
Torsdag Tor 24 September Sep
Lördag Lör 26 September Sep
Torsdag Tor 1 Oktober Okt
Lördag Lör 3 Oktober Okt
Söndag Sön 4 Oktober Okt
Torsdag Tor 8 Oktober Okt
Lördag Lör 10 Oktober Okt
Torsdag Tor 15 Oktober Okt
Lördag Lör 17 Oktober Okt
Söndag Sön 18 Oktober Okt
Torsdag Tor 22 Oktober Okt
Fredag Fre 23 Oktober Okt
Lördag Lör 24 Oktober Okt
Tisdag Tis 27 Oktober Okt
Torsdag Tor 29 Oktober Okt

Marius Holtet: "Nu är det över"

11 december 2015 14:00

Beslutet kanske inte kommer oväntat. Men för Marius Holtet har det varit en lång process som lett fram till beslutet - att lägga ner hockeykarriären.


En hjärnskakning har kostat ännu en hockeykarriär.
Färjestads Marius Holtet meddelar idag att han lägger av med ishockeyn.
– Det är ett beslut som växt fram i sviterna av de senaste två åren. Det har varit svårt att ta in att det inte kommer att bli någon mer hockey, säger han när vi träffas i spelarfiket i Löfbergs Arena.
Den 30 december 2013 kom den smäll som visade sig vara droppen som fick bägaren att rinna över.
– Vi hade bortamatch i Leksand. Jag fick Fabian Brunnströms höft rakt på huvudet. En direkt smäll så att säga. Jag fick ingen huvudvärk på något sätt där och då men synen på höger öga fanns i princip inte kvar. Kände mig bara konstig i kroppen, som när man är sjuk.
Men idrottsmän är som de är och med ett förestående OS så ville han bara köra på. Men Kent Wener, massören, såg att det inte stod rätt till och plockade ur Holtet ur matchen.
Trots smällen uteblev huvudvärken i ett par dagar innan den efter en vanlig träning gjorde sig påmind.
– Efter det så blev det bara mer och mer. Vi skulle till Frölunda och spela och jag vet inte hur många huvudvärkstabletter jag stoppade i mig på vägen till Göteborg, säger han.
Han spelade trots huvudvärk och illamående matchen men har inget större minne av den.
– Vet inte riktigt hur jag tog mig igenom den, men tävlingsinstinkten var stark och jag ville spela.
Efter det så eskalerade problemen och innan en norrlandsresa ställde Leif Carlsson frågan till Marius om hur han mådde då han såg att det inte stod rätt till.
– Jag har lite huvudvärk, sa jag.
Carlsson tog ändå beslutet att låta Holtet vila – en vila som sedan blev mer eller mindre permanent.
– Det tog tre månader innan huvudvärken började lätta och man tog sig upp ur sängen, och alla försök till att komma tillbaka efter det har slutat med ett bakslag.
Det blev en ny vardag för Marius Holtet. Långt ifrån fullfartshockey, tacklingar och måljubel. Istället blev det en kamp för att hitta tillbaka till någon slags vardag som funkar.
– Alla neurologerna jag pratat med har sagt att det är de små smällarna – de som du inte vet om det är en hjärnskakning eller inte – som är de värsta. De bygger på problemet och till sist så kommer den sista smällen kan man säga. Han ser sin tävlingsinstinkt som en viktig faktor i allt han gjort. Både positivt och negativt.
– Det är den som tagit mig genom hela livet men också den som kanske till sist fick mig på fall då jag vägrade se problemen som det de var. Det är ju en viss skillnad om en muskel eller en axel gör lite ont. Huvudet är ju lite speciellt, säger han.

Marius lämnar tröjan till materialaren Mikael "Fikon" Frykestam

Rent känslomässigt har det varit mycket upp och ner. Han känner sig numera nöjd med att ha en hyggligt fungerande vardag. Men någonstans där inne har tanken på en återkomst vägrat släppa taget.
– Man har väl förstått ytligt att det kanske är slut nu men den där sista lilla känslan som är kvar i själen har vägrat släppa taget. Det är det som varit det värsta i hela den här processen.
I och med det officiella beslutet så känner sig Marius nu mogen att ta nästa kliv i livet. Han beskriver det som att det känns som en lättnad att få säga att han nu lägger skridskorna på hyllan.
– Det har inte varit något självklart beslut, men det säger sig själv. Jag har en fungerande vardag och det gäller bara att förstå det här nu och gå vidare med livet. Man kan gräma sig hur mycket som helst över det här, men det är ingen som blivit bättre av att sitta hemma och tycka synd om sig själv, säger han.
Han beskriver perioden som en psykisk bergochdalbana där han haft god hjälp av kamrater som Sanny Lindström och Ole-Kristian Tollefsen.
– Sanny har funnits där hela tiden och jag har pratat med mycket med honom. Han har hjälpt mig med att hitta rätt kontaktpersoner så han har varit till stor hjälp. Det är ju inte en sjukdom som direkt syns på utsidan. ”Tolle” och jag är ju grannar och han och hans familj har varit ett grymt stöd för vår familj under den här perioden, säger han.
Ole-Kristian kommer förbi i fiket under intervjun och jag frågar hur det varit att se en av sina bästa vänner gå igenom det som Marius gjort.
– Det har varit svårt. Vi syns ju varje dag och i början var det som värst. Jag kunde inte se om han hade en bra eller en dålig dag. Nu ser han ju bättre ut och det gläder mig att han mer och mer tar sig ut ”i livet” igen, säger han. .


Vid en tidig tillbakablick på karriären så tycker han ändå att han fått uppleva mycket av det han drömt om. – Två SM-guld, OS och VM och alla vänner man har fått genom hockeyn. Det är ju där den stora saknaden kommer att vara störst. Hänget med grabbarna.
Vardagen framöver består nu i att arbetsträna. Just nu gör han det som snickare.
– Jag har alltid gillat att snickra. Men sen är det ju inte säkert att det funkar, huvudet kanske inte orkar. Jag ska prova lite andra arbetsuppgifter också så det går framåt, säger han.
Innan vi avslutar vår pratstund frågar jag honom vad ett sådant här officiellt karriärsavslut kan ge honom.
– Det gör det kanske lättare för mig att gå vidare med livet. Att lägga hockeykarriären på hyllan och vara nöjd med den, tacka alla människor man fått möjlighet att lära känna genom hockeyn och egentligen allt som hockeyn har gett mig. Nu får man ta med sig erfarenheterna man fått och försöka använda dem i den nya delen av livet. Det är helt klart ett steg för att själv hjälpa mig att släppa taget, säger han och refererar åter till den där känslan i kroppen som hela tiden velat kämpa sig tillbaka.
– Jag har många år kvar att leva. Hade jag varit själv kanske jag tagit andra beslut men nu är det fru och barn som man också har ett ansvar inför, säger han samtidigt som han riktar en stor tanke till just sin fru.
– Hon har var ruskigt bra mot mig första året. Det andra året har hon skickat iväg mig på massa saker så där är jag inte lika nöjd, säger han med en stor glimt i ögat och avslutar pratstunden med det som så många förknippar med just Marius Holtet – ett stort leende.