Hockeysagan om den lille liraren från Arvika är berättad i många forum innan den här artikeln. Alla med ett FBK-hjärta vet vad Micke Johansson uträttat på isen så vi lämnar helt enkelt det.

Inför ”Magic Mike Night” på torsdag så ville vi ju ändå ta pulsen på Johansson, så vi sågs på en sen frukost på måndagsförmiddagen. En kopp kaffe och en macka och en stund med lite skönt snack helt enkelt. Och det tar ingen längre tid innan det drar igång.
– Kommer du ihåg fiolspelaren i Bratislava, säger Micke.
Och visst kommer jag ihåg honom. Under ett slutspel i dåvarande European Trophy var vi ute och åt och en gammal man med en fiol blev väldigt närgången vid bordet och spelade för oss i sällskapet.
– Han var inget vidare du, skrattar han gott.
{!A}

Det är lätt att skratta ihop med Micke Johansson, så det blir lite fler anekdoter innan vi börjar snacka om det som är det tråkiga. Att han tvingas sluta spela hockey.
– Det är tufft alltså. Jag har ju inte gjort något annat i hela mitt vuxna liv och det blir en jäkla omställning, det gör det, säger han.

Berätta hur tankarna går

– Ja men, när man är i ett lag sådär så har man mycket uppstyrt. Man vet när man ska träna, när bussen lämnar för bortamatch och alla andra rutiner som kommer med att vara med i ett lag. Det är tufft att lämna.
Och där svävar vi iväg igen. Micke pratar om känslan att vara i ett lag, att kämpa för gemensamma mål och all sammanhållning.
– Det kan ju vara det som jag just nu kommer på att sakna mest. Hänget med grabbarna i och runt laget. Att kämpa mot mål vi satt upp tillsammans och att någon gång få nå dom. Alltså, känslan av att vinna ett SM-guld här hemma och få stå på torget dagen efter…den är obetalbar. Jag är lycklig över att ha fått gjort det vid tre tillfällen. Minnen för livet helt enkelt.
{!B}

Nu börjar resten av livet för Magic Mike och det är en större utmaning än han kanske förväntat sig.
– Ärlig talat vet jag inte vad jag väntat mig. Rent spontant skulle det ju vara roligt att kanske få jobba med något kring hockeyn. Åka runt och scouta spelare tror jag skulle kunna vara intressant faktiskt. Men vi får se var livets vägar tar mig. Jag har sagt att jag ska ta det lugnt fram till årsskiftet, sen får vi se. Behöver landa i det här, att det är slut.

Är det ilska, sorg eller hur känns det att inte få bestämma själv?

– Det är nog lite som att jämföra med en sorg faktiskt. Jag har så oerhört många fina minnen från mina år i hockeyn och att inte kunna fortsätta…ja, det är lite svårt att ta in faktiskt.<br<

Men bortsett från de tråkiga sidorna så får alla FBK-fans som kommer till Löfbergs Arena på torsdag en fin möjlighet att tacka av en av 2000-talets stora publikfavoriter. Något han ser fram emot.
– Wow, vilken grej liksom. Det trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om. Jag vet ju inte riktigt vad som väntar, men vad det än är så är jag glad och oerhört tacksam att Färjestad ger mig möjligheten att själv få tacka alla fans för tiden i Färjestad. Ska man dessutom säga nåt så kommer jag ju att bli mer nervös än inför någon match i hela karriären!

Känner du ändå att du fått uppleva din dröm genom ditt hockeyspelande?

– Den första dröm jag hade med hockeyn var ju att någon gång få spela i Färjestad. Att jag nu, när jag lagt av, står här med 3 SM-guld i den klubb där jag ville spela allra mest är fantastiskt. Så ja, nog har jag fått leva min dröm, helt klart, säger han.

Vi andra kan bara stå på sidan om och applådera en fantastisk hockeyartist och minnas tillbaka på flippmackor, passningar, dragningar och ett och annat mål.
{!C}