Färjestad till SDHL efter rysare

Publicerad:

SDHL

156 minuter och 19 sekunder. Så länge tog det innan Wilma Johansson satte den avgörande pucken i nät. Efter 1-1 i den första perioden så var det ett ställningskrig ända till slutet av den åttonde(!) perioden då avgörandet föll.

Första perioden:
En mardrömsstart. Leksand, i stort sett, i sitt första riktiga anfall och 1-0 redan efter 3:48. Lite svag ”städning” framför Amanda Rampado gav Lillian George nog med tid för att få till ett skott och pucken satt i nättaket. Leksand kunde ha gjort fler mål, men Rampado i FBK-målet gjorde som hon gjort hela säsongen - storspelade. Annars präglades spelet av lite ängslighet, det var åtminstone så det såg ut i inledningen. Leksandstrycket bestod och Rampado fick göra den ena räddningen efter den andra. Men mitt i all press bröt Emma Murén en back-back-passning på blå, sprintade ifrån och fri med Emma Polusny gjorde hon inget misstag och kvitteringen var ett faktum. Målet kom med dryga tre minuter kvar att spela av perioden.

Andra perioden:
En liknande start som den första, med ett Leksand aningen snabbare på pucken. Efter fyra minuter kom också matchens första utvisning då Adela Juzkova åkte på en tripping. Den klarades dock av, men ett slarvigt byte höll på att kosta. 

Om mönstret från inledningarna var det samma så var även den andra halvan av perioden som den första. Mer och mer puckinnehav för Färjestad, men utdelningen lös med sin frånvaro. Det var en dock en spelmässigt ganska hafsig period där de chanser som ändå fanns uppkom mer av en slump än av genomtänkt spel, och det gällde båda lagen. Med dryga tre kvar av perioden visades Rae Breton ut för slashing. En tuff utvisning sett till vad som inte beivrats tidigare under matchen, men även den klarades av. Perioden slutade mållös och det var allt att vinna i den tredje.

Tredje perioden:
Samma start, Med Leksand som pressade på och Färjestad som fick slå ifrån sig. Trots det stora puckinnehavet skapade inte hemmalaget speciellt mycket farligheter. Efter 11:58 hettade det till en aning och det blev en dubbelutvisning som dock kvittades. Strax efter hade Färjestad en jättechans, men pucken ville inte in. Mitt i tumultet framför Leksandskassen hittade domarna ännu en FBK-utvisning och Leksand fick spela powerplay för tredje gången för dagen. Även den klarades av med stor hjälp av Rampado i målet. Med bara minuter kvar hittade Murén Julie Gough som bröt in framför mål men lyfte pucken över. Strax efter hade Färjestad ännu en puck som dansade på linjen. Här hade man velat ha en målkamera, då spelarna närmast målet såg att pucken var klart över linjen. Den lilla men röststarka klacken på bortsatt gjorde vad de kunde för att pusha de grönvita på isen, men något ytterligare mål kom aldrig och matchen gick till förlängning.

Fjärde perioden:
Vilket drama. Till skillnad från de tre ordinarie perioderna så var det Färjestad som öppnade bäst. Efter 8:44 kom så Färjestads första möjlighet i powerplay för matchen. Trots bra spel så blev det aldrig riktigt farligt. Trötta ben och tillika skallar gjorde att spelet var som det var. En typisk matchavslutning där ett misstag kan bli kostsamt, och det höll på att hända i slutet av perioden då en Leksandsspelare snappade upp en puck men Amanda Rampado fanns som så många gånger förut till grönvit räddning. Med mindre än två minuter till slutet av den fjärde perioden åkte Färjestad på sitt fjärde boxplay för dagen då Grace Parker efter en domarkonferens visades ut för en charging. De grönvita visade en enorm offervilja och redde ut perioden.

Femte perioden:
Färjestad fick starta de åtta första sekunderna med en spelare mindre på banan då det var det som släpade av Parkers två i den fjärde. Det klarades av och sedan följde några bra minuter från grönvit sida. En jättechans när pucken kastades in på mål för styrning, men den smet alldeles utanför. Men Leksand skulle komma att ta över mer och mer och satte en tung press på det grönvita målet. Färjestad hade svårt att få ut pucken ur egen zon, och när det väl hände var det ofta till icing eller till en klubba som inte fanns. Hemmatrycket var konstant, även om Färjestad kom i en och annan attack. Några av chanserna var riktigt bra, men som så ofta tidigare smet pucken precis utanför. Leksand fick sedan för femte gången möjlighet att spela powerplay när Grace Parker visslades av för en tripping. Men Amanda Rampado - Färjestads överlägset bästa spelare den här matchen - stod för en rad räddningar och hesa Fredrik fick ljuda för femte gången denna eftermiddag. 

Sjätte perioden:
Färjestad fick åter starta en period genom att försöka reda ut resterande sekunder av Parkers utvisning, vilket löste sig fint. Leksand var dock det laget vars passningar hittade mest blad och kunde således skapa ett visst tryck. Inget av lagen sprudlade väl av energi vid det här skedet av matchen, men känslan var att Färjestad var det mer slitna laget. Hemmalaget hittade fram med sina passningar på ett helt annat sätt än FBK och det tar extra på krafterna att jaga pucken istället för att få den på bladet. Men vi får ta till en sjunde period.

Sjunde perioden:
En jättechans för Färjestad i inledningen. Snudd på öppet mål, men målvaktens benskydd kom som skjutet ur en kanon och fick stopp på pucken. Kändes som att det var grönvitt som hade den bättre energin i periodens inledning. Det skapades inte så många chanser, men nu var det Leksand som fick jaga. De chanser som dock skapades var Färjestads, och efter dryga 10 så kom några riktigt bra sekvenser. Nu såg Leksand trötta ut och Färjestad skapade ett bra tryck mot hemmakassen. Efter 137 minuter och en sekund valde Leksand att ta sin time-out för att vila sina spelare. Ett avbrott som verkade ha gjort hemmaspelarna gott, för det var lite mer energi i benen direkt efteråt. Men klockan slog 20:00 även den här perioden och efter 140 minuter så var det fortfarande inte avgjort.

Åttonde perioden:
Vem har orken?
Inledningsvis var det helt klart Färjestad. Passningarna satt där de skulle, men Leksandsförsvaret var av helt naturlig anledning samlat och det var svårt att komma igenom. Vid det här laget fanns det liksom inte ork kvar att göra annat än det enklaste. Mycket spel längs kanterna, men när något av lagen kom i närheten av respektive mål kändes det farligt varje gång. Mer av trötthet hos försvaret än skärpa hos det anfallande laget. Ju längre matchen led blev det också färre och färre avblåsningar, vilket gjorde att tiden rann iväg.

MEN SEN TOG DET SLUT!

Wilma Johansson gled in i slottet, skickade iväg en handledare som satt så fruktansvärt skönt i nät efter 156 minuter och 19 sekunder. Vi är klara för SDHL efter periodsiffrorna 1-1, 0-0, 0-0, 0-0, 0-0, 0-0, 0-0, 0-1!

Stefan Eriksson