Känslor är det finaste vi har
Publicerad:
Att uttrycka känslor kan ske på många vis. Känslor kan ibland vara svår att styra och kontrollera då man mitt sitt känslorus, positivt som negativt, kan göra saker som inte riktigt landar speciellt bra.
Att det fanns känslor med i bilden igår var på förhand garanterat. Färjestad-Frölunda som matcher skapar alltid känslor, och det är också det som gör att matcherna klubbarna emellan är det största som svensk ishockey kan erbjuda för dagen. Vi är stolta över att vara en part i det och under många år har det funnits massor av känslor inblandade. Ibland är det glatt, och ibland är det motsatsen, som igår när vi fick en dos av båda versionerna.
Som hockeymatch sett var det, om man ska tro de som gett uttryck för just matchen, en fantastisk kväll i Löfbergs Arena. Om vi bortser från det i vårt fall tråkiga resultatet så är en fullsatt arena, med den stämning som alla på läktaren bidrar med, en ynnest att få ta del av.
Men tyvärr kom själva ishockeyn i skuggan av en minst sagt smaklös känsloyttring från individer på ståplats. En banderoll, med ett språk som inte är annat än förkastligt. Det finns gränser, och det som utrycktes igår var ett lågvattenmärke i beteende långt bortom just gränserna.
Men det måste också finnas gränser också för de egna agendorna. Vi vet att det inte är en banderoll som förenar hela vår underbara ståplatspublik, eller annan publik heller för den delen. Tvärtom tar också de avstånd, vilket företrädare för olika supportergrupper gett uttryck för. Beslutet, som togs av de som gjorde det, att veckla ut och visa upp den där banderollen är ett uttryck för ett synnerligen dåligt omdöme. Ett i vår förening och i vår arena icke önskvärt beteende.
Färjestad BK kommer aldrig bli en klubb som förbjuder känsloyttringar. Det är hela essensen av att gå på idrott och stötta sitt lag. Men det här rent usla nivån på budskap betackar vi oss för och tar också starkt avstånd från det.
Jag belyste detta tema i mitt senaste fredagsbrev. Den här händelsen vittnar om behovet av det jag försökte ge uttryck för i det brevet. Att läsa kommentarer kring händelsen på sociala medier ger vid handen att det är det flera än de som höll upp banderollen igår som borde se sig själva i spegeln i hur man uttrycker och beter sig.
Avslutar med budskapet i nämnda fredagsbrev dvs, om alla tar ett större ansvar för sin sitt eget agerande så får vi en lite ljusare värld