Jonathon Blum: – Äntligen ökar matchtempot!

5 februari 2020 16:00
personligt

Vi tar en liten pratstund efter onsdagens testpass. Det är möra grabbar som lämnar huset, säger hejdå och trevlig resa till varandra. Så gott som alla tar chansen att åka på ett minibrejk.

 – Det är skönt att komma bort ett par dagar, säger Jonathan Blum.


Från California Wave Midget till Färjestad Bollklubb. Från start till nu i Jonathan Blums hockeykarriär skulle man också kunna säga. En lång resa via WHL (juniorliga), AHL, NHL, KHL och nu SHL. Den amerikanske 31-åringen har spelat dryga 1000-talet matcher, landslag inkluderat, och gör ännu en poängstark säsong.
– Det har väl flutit på okej med poängen. Jag spelar med väldigt bra spelare och det gör saker enklare, helt klart, säger han.


Vi sitter i spelarpentryt och snackar alldeles efter onsdagens testpass. Ett pass som inte direkt ses fram emot med någon större glädje.
– Nej, inte direkt, ler han.

Han ler dock aningen bredare när jag frågar om hur livet i Karlstad och Färjestad har varit så här långt.
– Som importspelare vet du inte riktigt vad som väntar. Man är ny i landet, staden och klubben. Här har man verkligen gjort allt för att jag och min familj ska trivas här, både på och utanför isen. De har hjälpt till med att få min äldsta son in i skolverksamheten och att bara veta att han redan har kompisar är något som gör mig väldigt glad.


Och att just ha familjen nära är inget ”Blummer” varit bortskämd med de senaste säsongerna. Under åren i Ryssland var han mestadels själv.
– De fyra senaste säsongerna så har jag i stort sett varit för mig själv. Min fru var hemma hela första året, sen blev vi gravida med vår första och året därpå med den andra så hon har bara varit där och besökt mig. Den här säsongen så gör vi det tillsammans här i Sverige, lever ett gott liv och försöker ta del av den kultur som finns här.

Blums nya hemstad är ju kanske inte den största, men han och familjen har hittat en del saker de gillar att göra.
– Det kan bli lite upprepningar ibland, men vi gillar att vara ute och äta, spela bowling med barnen eller bara ta en tur till Mariebergsskogen eller Leos Lekland. Det finns många fina ställen här och vi har säkert många kvar att upptäcka. Folket här är trevliga och de som känner igen mig kommer ofta fram och pratar lite. Vi trivs helt enkelt!


Men det är, som så många tidigare påpekat, en svår hockeyliga att spela i. Det har också Blum fått erfara.
– Det är en sån oerhörd fart i den här ligan. I KHL så har du någon eller några extra sekunder på dig att göra ett spel, men här har du oftast en i ryggen direkt. Det tar lite tid att anpassa sig, men jag tycker att det gått okej hittills. Jag har förmånen att får spela i ett bra lag, en bra klubb, där målsättningen och kraven är höga, men det tycker jag bara är bra. Det driver gruppen framåt, säger han.

Det som han tycker är lite ovanligt är dock att det är så långt mellan matcherna, vilket också får till följd att man ofta möter utvilade motståndare.
– Hemma i Nordamerika eller i Ryssland möter man då och då lag som kanske varit ute på en roadtrip och är lite slitna. Här är det inte så. Alla lag kan slå alla, vilket inte är fallet i de andra ligorna jag spelat i. Där vet man ibland att man ska vinna för dina motståndare är av någon anledning slitna och trötta. Därför ska det bli skönt nu efter uppehållet då det liksom är slutspurten på ligaspelet och sedan ett slutspel där matcherna duggar tätt.


Tror du det kan vara något som vi rentav kan må bra av?

– Jag tror det. Vi är ett vältränat lag och man kommer in i matcherna på ett bättre sätt.

Hur viktig tycker du slutplaceringen i tabellen efter 52 omgångar är?

– Det största fördelen i den här ligan är hemmaplan. Så kan man hamna bland de fyra första så vet man att man åtminstone börjar hemma och har ett eventuellt avgörande hemma. Det är alltid något annat när du hoppar av en buss efter flera timmar och sen ska komma i matchform. Det tar lite längre tid än när du är hemma. Då kan du gå från start på ett helt annat sätt. Och som jag sa tidigare, ligan är så jämn så att alla kan slå alla. Det gäller att komma ihop som grupp och göra varandra bättre.

Tycker du att den här gruppen har de egenskaperna?

– Definitivt. Många av killarna var med förra säsongen där både kvart och semi gick till sju matcher. Lagledningen har varit där tidigare, så viss finns erfarenheten och kunskapen för hur vi ska gå långt, absolut.

En annan sak som Jonathon tycker står ut jämfört med hans senaste liga i Ryssland är alla fans.
– Jag gillar ju när det är som i lördags då bortalaget har med sig lite fans och det blir en kamp mellan våra fans och dom från Örebro. Det är ofta härlig stämning här hemma och en match som i lördags, med vinst och allt, då är det riktigt roligt att spela. Men att spela inför 20 000 hemma i Nordamerika är även det kittlande. Det blir ett tryck på ett annat sätt, men det är inte som här med flaggor och sånger från läktaren. Det ger oss extra energi.


Vid sidan av själva hockeyn så återkommer han ofta till det som betyder mest i livet - familjen.
– Jag mår bra när jag vet att familjen mår bra. Min äldsta son har väl kanske inte riktigt superkoll på vad pappa jobbar med, att man är en professionell hockeyspelare, men han älskar när han får komma ner i omklädningsrummet efter matcherna och alla killar är så trevliga och snackar med honom. Minstingen har precis lärt sig att gå och hockeyklubban är aldrig långt borta, skrattar han.


Nu väntar några dagar med familjen innan det är dags att snöra på sig skridskorna igen. Då med slutspurten i sikte.
– Känns skönt att vara förbi ”the dog days”. Nu ser vi ljuset i tunneln och ska kriga för en bra tabellplacering som ger oss en bra start i ett kommande slutspel, avslutar han.