Det var en närkampssituation i hörnet där ismaskinen är placerad. En IKO-armbåge träffade Jens Westin på hakan, och redan där kände han att den tog illa.
– Det var ju knappt någon som såg den, och själva grejen såg ju inte så allvarlig ut, men den tog. Jag klev av matchen för att inte riskera något, och dagen efter kändes det rätt okej. Det var Timrå hemma en vecka senare så jag räknade väl lite dagar och kände nog att jag skulle kunna spela den matchen. Just att möta Timrå har ju varit lite speciellt för mig så jag vill verkligen spela den matchen, säger han.

Men ju närmare Timråmatchen han kom, ju mer ökade symptomen.
– Från att ha känt mig ganska bra dagen efter så gick det åt helt fel håll efter det. Det blev bara sämre och sedan höll det sig där, i ett läge där allt var ganska dåligt och där jag heller inte fungerade som sambo eller pappa till min dotter. Det var tunga 8-9 månader där allt fokus låg på att försöka komma tillbaka i en fungerande vardag. Däremot orkade jag vara här ett par timmar per dag och träna lite lätt. Skillnaden efter att ha tränat ett litet pass eller bara ligga i soffan var ändå den samma när eftermiddagen kom, berättar han.

Var och när kände du att vändningen mot ett bättre mående kom?
– Den första vändningen kom nog på vintern 2022 då vi tillsammans med det medicinska teamet bestämde att ställa in säsongen. Någonstans släppte en press på att jaga ifatt och försöka komma tillbaka, och istället kunna fokusera på annat än just hockeyspelandet. Att där istället hitta rutiner som skulle hjälpa mig tillbaka till en fungerande vardag, att kunna orka vara ensam med min dotter utan att behöva lämna henne till mormor och morfar. Sånt där tar ju styggt på en alltså, att inte kunna vara där för sitt barn. Det är ju där någonstans en annan bild av livet växte fram, att det finns viktigare saker än hockey, som i hela mitt liv varit det jag älskat mest att få hålla på med.

Tror du att du tänkt annorlunda om du varit 20 istället för de 33 du nu hunnit bli?
– Kanske. Högst troligt. Men nu så har jag inte bara mig själv att tänka på, så läget är annorlunda. Men jag hade fortfarande tanken på spel när vi startade säsongen förra hösten. Jag tränade försäsong och körde en hel del på is med juniorerna under hösten. Men det var något som skavde i mig. Jag var väldigt försiktig, snudd på rädd där ute och fick aldrig tillbaka den där känslan att man gör saker reflexmässigt. Jag funderade alldeles för mycket och det blev snart ganska klart att det nog skulle bli svårt att komma tillbaka som spelare. Jag hade helt enkelt inte det som krävs för att tävla längre. Däremot har jag fortsatt att träna i gymmet, säger Westin.

Per den 30 april gick kontraktet med Färjestad BK ut och Jens Westin är numer en före detta ishockeyspelare.
– Ja, så är det. Det känns bra faktiskt nu när man fått tid att smälta allt. Jag fungerar i vardagen och har egentligen inga symptom längre i sånt man gör utanför livet som elitidrottare. Jag är tillbaka på fulltid i papparollen och jag hoppas att sambon också känner att jag är där för henne.

Vad händer framåt i Jens Westins liv?
– Jag har varit på en Stack elittränarutbildning. Det är en form fysträning där jag under tre dagar i Malmö gått Steg 1 av 5. Målet framåt är väl…ja, jag vet inte riktigt. Men träning är ju något som ligger mig varmt om hjärtat och det vore kul om det kunde bli något kring det i framtiden. Under sommaren ska jag vara hos Anders Holmberg på CrossFit Lifebox och hjälpa till lite och samtidigt se och lära. Ska även hålla i lite egna pass med hockeyungdomar, så det ser jag fram emot, säger Westin.

Och med det blir det också ett bokslut på Jens Westins karriär som Färjestadspelare. En karriär som sträckte sig över fem aktiva säsonger och en på sidan av.

Hur kommer du att minnas tillbaka på din tid i Färjestad BK?
– Jag hade ju aldrig en tanke på att få komma till en storklubb som Färjestad när jag spelade i Timrå. Att sedan få spela i fem år, det fanns ju inte på världskartan, så jag kan ju lugnt säga att det är mina fem roligaste år i karriären. Att få spela så länge i en toppklubb i SHL och få se och uppleva så mycket, det har varit fantastiskt. Jag har trivs hur bra som helst från dag ett och jag har aldrig kunnat önska mig något bättre.

Och så fick du uppleva Torget också…
– Det var ju mäktigt alltså. Även om man inte spelade så mycket under den säsongen så kunde jag väl mig ändå som en liten bit i det totala pusslet. Man har ju sett andra vunnit genom åren, men aldrig egentligen trott att man skulle få uppleva det själv. Att då få stå där och bara ta in glädjen hos folk, och att sedan få gå fram själv och höja bucklan. Inte riktigt min grej det där att stå själv i centrum, men där och då kände jag att…va fan, jag är ju värd det här, avslutar han.

Jens Westin, en spelare som alltid gav allt, en kämpe som opererade i det tysta och som alltid satte laget först. Tack för allt och lycka till med allt i framtiden. För oss kommer du alltid att vara ihågkommen som en av guldhjältarna från 2022.

Bli medlem i Färjestad Bollklubb du också!