Historien om Lucas blev känd för hockeyfolket förra året då han fick reda på att det fanns en tumör i ena låret. En tumör som behövde opereras. När nyheten nådde ut så strömmade hälsningar från lagkamrater, motståndare och andra målvakter in. För det är målvakt som Lucas ser sig som, ingenting annat. Mamma Anna berättar att det varit ett långt och jobbigt år.
– Ja det har varit långt och jobbigt för oss alla. Den som tagit det bäst är Lukas själv. Han har varit så stark och lugn under hela processen och bara sett möjligheter i allt. Som när vi berättade att det handlade om en tumör och att den måste opereras så var svaret ett kort ”okej, när kan jag spela hockey igen”.
{!A}
Svaret på det visste väl ingen där och då. När man dessutom betänker att det nu sitter en protes inopererad i Lucas ena lår, från höften ner till under knät, så blir frågan genast större för de allra flesta. Lukas första fråga efter operationen var egentligen bara en uppdatering om när han kunde stå i mål igen.
– Man har lärt sig en del under den här tiden. Som det är nu så lever jag mer ”här och nu” vilket faktiskt är ett mycket bättre liv. Jag är mer tacksam för det jag har och hela det här har blivit ett uppvaknande för oss alla, säger Anna.
{!B}
När Lukas låg på Drottning Silvias barnsjukhus nominerades han, av sjukhuset, till att få en önskan uppfylld av Min Stora Dag. Det är en välgörenhetsorganisation som gör skillnad för barn och unga med sjukdomar och diagnoser. En glädjespridare där en dag betyder ett viktigt avbrott i en annars tuff tillvaro. Igår fick Lukas en stor dag hemma i Hammarö Ishall, och det är här den stora önskningen kommer in.
– En del har ju önskat att få gå på en stormatch av något slag, möta en kändis eller så. Högst upp på Lukas lista stod det ”puckmatarmaskin”. Det var bara att börja googla och se vad det var, men här står vi idag med en maskin, ler mamma Anna.
{!C}
Maskinen skänktes till Min Stora Dag av Brynäs IF och hämtades av Färjestad i tisdags. När Lukas igår kom till sitt ispass stod inte bara maskinen på isen. Arvid Holm och Maciej ”Masken” Szwoch fann också på plats för ett individuellt träningspass med Lukas.
– Det var jättekul att Masken och Arvid kom och hälsade på. De är jättesnälla och det är väldigt uppskattat, sade Lukas när han klivit av isen.
{!D}>br>
”Masken” har under hela den här tiden varit i kontakt med Lukas och stöttat på sitt vis. Framöver kommer han också att hjälpa honom igång med sitt hockeyspelande.
– Direkt när jag fick vetskap om det här så kontaktade jag mina kollegor i SHL-klubbarna och alla skickade videohälsningar direkt till Lukas. Han fick dessutom en hälsning från hans störste idol, Henrik Lundqvist. Hockeyfamiljen är fin på det viset, och det känns bara inspirerande att kunna få hjälpa Lukas när han känner att han är redo, säger Masken som på önskelistan ändå fick se sig besegrad av en maskin.
Berätta om din högsta önskan
– Det är inte alltid någon kan skjuta på en, och morsan och farsan kanske inte skjuter så himla bra heller. Då är det ju bra att ha en maskin, ler Lukas.
Hur har det varit under den här tiden?
– Tufft och jobbigt, men det har ändå gått ganska bra. Jag har hela tiden tänkt framåt och haft siktet inställt på att vara tillbaka på isen så fort som möjligt, och nu har jag kunnat börja träna lite smått den sista tiden så det känns toppen, säger Lukas som fick den sista cellgiftsbehandlingen i augusti.
– Det säger också en del i hur han har valt att fokusera. Han är målmedveten och låter inte det vi ser som stora problem stå i vägen, säger mamma Anna.
{!E}
Min Stora Dag gjorde åtminstone den här dagen till en av de bättre den här hösten. Det finns dock en önskan kvar att uppfylla.
– Jag längtar till nästa gång jag kan spela match. Förhoppningsvis kan det bli nästa höst, säger Lukas.
{!F}
