Axel Ottosson värvades från Björklöven där han formligen sprutade in poäng, både mål och assist. Totalt 43 poäng (17 mål+26 assist) på 52 matcher är siffror som imponerar.
I Färjestad har det dock gått trögare, fram till kvällens drabbning mot Rögle stod han på en enda passningspoäng på tio spelade matcher.
Sätter det sig i skallen?
– Man funderar på vad man ska göra bättre, vad man ska göra för att den ska studsa in, säger Axel.
– Men jag försöker lita på mig själv och det jag gör och försöker jobba på varje dag så kommer det.
Mot Rögle kom ändå målet, hans första i FBK och SHL, och det betydde att han spikade slutresultatet till 5-2 i tredje perioden.
– Vi fick ett flygande anfall och när Alex sköt ville jag vara först på pucken, jag släppte till och med klubban med en hand för att hinna peta in den, berättar han.
– Har haft mycket lägen tidigare under matcherna men det har varit lite stolpe ut, en klump i magen som släppte lite grann när pucken gick in.

Stolpe ut brukar betyda sämre självförtroende över tid.
– Absolut, det har inte riktigt var på topp i varje match, det ska jag inte sticka under stol med. Jag försöker att inte tänka för mycket, hjärnspöken är farliga, ler han.
Spelmässigt har det ändå fungerat hyfsat, trots uteblivna poäng.
– Det har väl varit lite upp och ner, överlag ganska stabilt men inte riktigt lossnat med produktionen, det tar väl sin lilla tid men hoppas att växa varje dag och det är till slutspelet man ska vara som bäst.
En försvårande faktor har givetvis varit att han fått spela med lite olika kedjekamrater under seriens inledning.
– Vi har ändrat ganska mycket i och med en trög start och lite skador, jag har försökt anpassa mig utifrån vem jag har spelat med, säger 22-åringen. – Men nu känns det bra med Martin (Johansson) och Alex (Johansson), hoppas att vi kan bygga vidare på det.
Även Martin och Alex såg lite rappare ut ikväll?
– Jag håller med, vi har pratat en del vad vi ska göra bättre, att få lite längre anfall och utdelning framåt.