Lördag Lör 30 Oktober Okt
Tisdag Tis 2 November Nov
Torsdag Tor 4 November Nov
Lördag Lör 6 November Nov
Lördag Lör 13 November Nov
Torsdag Tor 18 November Nov
Lördag Lör 20 November Nov
Söndag Sön 21 November Nov
Torsdag Tor 25 November Nov
Lördag Lör 27 November Nov
Tisdag Tis 30 November Nov
Torsdag Tor 2 December Dec
Lördag Lör 4 December Dec
Torsdag Tor 9 December Dec
Lördag Lör 11 December Dec
Lördag Lör 18 December Dec
Söndag Sön 26 December Dec
Tisdag Tis 28 December Dec
Torsdag Tor 30 December Dec
Torsdag Tor 6 Januari Jan
Lördag Lör 8 Januari Jan
Torsdag Tor 13 Januari Jan
Lördag Lör 15 Januari Jan
Söndag Sön 16 Januari Jan

2010-talet

2010-talet


2010-2011

Trea i Elitserien och SM-guld nummer 9.
När 55 grundserieomgångar var spelade hade tre lag samlat ihop 96 poäng. HV71 vann serien på +30 i målskillnad, målen fördelade 173-143. Färjestad BK blev tvåa, även med +30 men med fördelningen 154-124. Skellefteå trea på samma poäng men med +28 i målskillnad.

Färjestad BK hade lockat hem profiler som Christian Berglund, Rickard Wallin, Pelle Prestberg och Jonas Frögren och gick för guldet.
Kvartsfinalmotståndare var Brynäs. En matchserie där Färjestad gick ut stenhårt och vann första med 7-3. Det följdes upp av en seger i förlängning i Gävle varefter Brynäs kontrade med en suddenseger i Karlstad. Sedan tog Färjestad två raka segrar och var klara för semifinal där man ställdes mot AIK. Semifinalen vann Färjestad med klara 4-0 innan det var dags för final mot Skellefteå.

En finalserie som slutade 4-1 till Färjestad BK där avgörandet fälldes hemma i Löfbergs Lila Arena inför 8555 jublande supportrar. Anders Bastiansen utsågs till slutspelets MVP, priset till slutspelets mest värdefulla spelare. Målvaktsparet Alexander Salak och Christopher Nilstorp var på många sätt nycklar till framgången.

2011-2012

Sexa i Elitserien och utslagna i semifinal.
Mästartränaren Tommy Samuelsson flyttade utomlands och ersatten med den från Bofors IK hämtade Niklas Czarnecki. Men efter en knackig säsongsinledning fick Czarnecki den 18 januari 2012 lämna Färjestad och ett team med Leif Carlsson som huvudtränare och Jörgen Jönsson och Erik Granqvist som assisterande tog över i båset.

Laget slutade sexa i serien och fick i kvartsfinalen ta sig an HV71. En matchserie som Färjestad BK tog hem med 4-2 i matcher. Semifinal mot Brynäs och seger i förlängning i den första matchen. Men en annan incident som troligen blev avgörande för hela semifinalserien var den ögonskada som Christopher Nihlstorp åkte på när Brynässpelaren Sebastian Wennström fått in en klubba genom gallret i masken. Efter det vann Brynas fyra raka matcher och gick till final. En final de sedermera vann efter 4-2 i matcher mot Skellefteå.

2012-2013

Tvåa i Elitserien och utslagna i SM-semifinal.
En något kaosartad säsong för ligan. NHL-lockouten ledde till en långdragen kontrovers kring om NHL-spelare skulle få tas in på korttidskontrakt. Elitserieklubbarnas egen organisation Svenska hockeyligan beslöt att förbjuda sådana kontrakt eftersom det skulle riskera klubbarnas ekonomi. Modo, Frölunda och Brynäs tog dock in NHL-spelare ändå, vilket ledde till slitningar mellan klubbarna.

Samtidigt blev frågan juridiskt utredd: Konkurrensverket gav det preliminära beskedet att Hockeyligan inte fick förbjuda enskilda klubbar att ta in spelare, men Marknadsdomstolen gav ett utslag åt andra hållet och slog fast att förbudet var juridiskt korrekt. Slutsatsen blev därmed i praktiken ett nej till NHL-kontrakten.

Det här blev annars en säsong där vi lärde oss att älska en amerikan vid namn Chris Lee. Han hämtades från Tyskland och ingen hade direkt hört talas om honom och han utmålades som en flopp. När säsongen var slut fanns det många som var av den åsikten att Färjestad BK aldrig haft en bättre back än Chris Lee. Han vann den interna skytteligan med sina 41 poäng som späddes på med ytterligare 12 i slutspelet. Ett slutspel som gick via Modo i kvartsfinalen (4-1 i matcher) till en semifinal där Luleå blev för svåra. Färjestad slogs ut med 4-1 i matcher och det var också de sista matcherna i Färjestadströjan för Chris Lee, Alexander Salak och Marcus Paulsson för att nämna några.
I European Trophy gick Färjestad BK till finalspelet i Bratislava där det blev förlust i finalen mot Luleå.

2013-2014

Femma i SHL, förlust i SM-final.
En på många sätt strulig säsong. Inledningen blev tuff och laget låg i tabellens botten. Den 15 oktober meddelade sportchefen Jörgen Jönsson att han lämnar Färjestad BK. Håkan Loob tog över och satte sig in i jobbet. Den 5 december kom beskedet att assisterande tränaren Andreas Johansson fick lämna sitt uppdrag. Ersättare blev Clas Eriksson.
Under hösten lyckades man ändå kvalificera sig för slutspelet i European Trophy som den här gången spelades i Berlin. Färjestad nådde final men det blev där förlust mot finska JyP.

Under OS-uppehållet bjöds Färjestad BK in, som första europeiska lag, att spela AHL’s All-Starmatch. Matchen, som spelades i St Johns i Newfoundland i Kanada, föregicks av en skills competition. Där satte Magnus Nygren nytt rekord i hårdaste skott med sina 104,6 mph (168,34 kmh). AHL All Star vann dock både Skills och den efterföljande matchen. Resan fortsatte till Toronto för en match med Toronto Marlies. En match som gick till förlängning men som vanns av kanadensarna.

Resan beskrivs som en av anledningarna till den vårsäsong som följde efter.
Kampen om en av de sex direktplatserna i kvartsfinalen pågick ända in i slutet. Väl där ställdes Färjestad BK mot Brynäs i kvarten. En serie som slutade 4-1 till Färjestad BK. Efter den tidigare mardrömsliknande säsongen så sågs ett avancemang som en fin framgång.

I semifinalen ställdes man mot Växjö Lakers i en serie som kom att präglas av bortasegrar. Först i semifinal 6 i Löfbergs Arena så kunde den första hemmasegern bärgas. När Milan Gulas kvitterade Växjös ledning med endast 49 sekunder kvar av tredje perioden så kom också säsongen högsta måljubel. När sedan trotjänaren Rickard Wallin, nio minuter in i förlängningsperioden, fick in pucken till 3-2 kändes det som taket på Löfbergs Arena skulle lyfta.
Färjestad BK var klara för sin 20:e SM-final. En final som Skellefteå ganska enkelt kunde spela hem med 4-0 efter att Färjestad nog tömt det som fanns i semifinalen.
Under hösten bytte också Löfbergs Lila Arena namn till Löfbergs Arena.

2014-2015

Säsongen 2014/2015 blev en omtumlande historia för alla supportrar till den minst sagt rutinerade karlstadsklubben. För första gången på 21 år spelades inget slutspel i staden vilket förstås var en missräkning.

En svag inledning innebar att laget länge kämpade i de nedre delarna av tabellen. Resultaten gick upp och ner mer eller mindre hela säsongen där Färjestad vann några matcher i följd för att sedan förlora några.

Vi fick till säsongen se ett för klubben välbekant ansikte i båset, Tommy Samuelsson, som återvände till Karlstad efter tre säsonger som huvudtränare för Vienna Capitals.

Nyförvärven hämtades till stor del från Luleå Hockey när såväl Daniel Gunnarsson, Anton Hedman och Linus Persson tog flyttlasset från Norrbotten till Värmland. Målvakten Justin Pogge hämtades från BIK Karlskoga och Jesper B Jensen från Rögle BK, men annars satsade ledningen på värvningar från utlandet i Shawn Lalonde, Luciano Aquino och stjärnvärvningen Jakub Klepis.

Underpresterande nyförvärv ersattes

Med facit i hand kan konstateras att flera av värvningarna inte riktigt infriade Färjestads förväntningar. Speltiden blev mindre och mindre för vissa medan andra sedermera också fick lämna klubben i förtid. Detta drabbade både Aquino och Klepis.

Klubbledningen tittade istället österut under säsongen och kallade in tre finländare i Tero Koskiranta, Anssi Salmela och Toni Rajala. Med dessa i laget blev spelet bättre, Rajala gjorde 27 poäng på 31 matcher och backen Salmela 23 på 42 matcher, men det räckte inte riktigt fram till en topp sex placering och därmed en direktplats till kvartsfinalen.

Ny situation för framgångsrika Färjestad

Färjestad hade 20 raka slutspel med sig i bagaget och ställdes mot Brynäs IF i Play In, ett Brynäs som haft en tuff säsong och slutat tia i tabellen. Det blev bortasegrarnas matchserie där gävlelaget vann den tredje och avgörande matchen efter ett sent avgörande och det var förstås besvikna tongångar hos Färjestad.

– Utan konkurrens min bittraste stund i Färjestad, konstaterade veteranen Rickard Wallin efter uttåget och fortsatte resonemanget:

– Det är väl strunt samma om man åker ut i Play In eller kvartsfinal, vi håller på med det här för att gå hela vägen, att vinna bucklan. Men i år var vi ganska långt ifrån. Den svaga starten var problemet, annars hade vi varit högre upp i tabellen och gått direkt till slutspel.

Den totala interna poängligan vanns av Milan Gulas som svarade för 20 mål och lika många assist.

2015-2016

Efter att ha gått längre än till kvartsfinal 13 av de 14 senaste säsongerna åkte Färjestad ut i Play In 2015. En kraftig missräkning för den framgångsvana klubben och detta skulle rättas till i SHL 2015/2016.

Sportchefen Leif Carlsson låg inte på latsidan utan presenterade nyförvärv efter nyförvärv, det ena mer namnkunnigt än det andra.

Lars Haugen skulle ersätta flyktade Fredrik Pettersson-Wentzel i kassen, Tomas Skogs och Mikael Wikstrand var nya på backplats och framåt värvades Robbie Earl, John Persson och Johan Ryno som hade en lysande säsong i Leksand färskt i minnet.

Men framför allt lockade klubben hem spelare som tidigare haft Färjestad som bas. Magnus Nygren och Jonas Holös var två tunga backförvärv som gjorde deras backuppsättning till den på papperet vassaste i hela ligan.

Dessutom återvände trollkarlen Mikael Johansson efter en sejour i Leksand respektive Rapperswil de senaste två säsongerna.

Allt sammantaget gjorde att Färjestad såg ut att vara väl rustade inför seriestart.

Wikstrand

Men allt var inte frid och fröjd. Mikael Wikstrand förbjöds spela med Färjestad av sin NHL-klubb Ottawa Senators då de ansåg att han brutit mot gällande kontrakt med dem. Mer än halva säsongen gick där han tvingades hålla igång på egen hand innan beskedet kom i januari att han tilläts ansluta till laget.

– Känns otroligt bra och idag är jag en lycklig kille. Att får träna med laget, bara det kommer ju att vara fantastiskt, sa Wikstrand själv när det var klart.

Han blev ett fint tillskott i laget, hann spela 17 matcher i SHL och hade en speltid på en bra bit över 20 minuter per match.

Förändringar under säsongen

Färjestad ansåg sig vara i behov av mer fysik och värvade i mitten av december in finländaren Antti Tyrväinen. Han skulle med sin fysiska spelstil göra plats för lagets lirare enligt sportchefen Leif Carlsson.

Dessuton hämtades Travis Turnbull från Düsseldorf i den tyska ligan, en sniper som skulle stärka upp målproduktionen.

Både Tyrväinen och Turnbull inledde förtroendeingivande, men allt eftersom svalnade de betänkligt. Turnbull, som skulle bidra med mål, gjorde bara fem stycken på totalt 28 spelade matcher i klubben.

Robbie Earl, som värvades in som en center som skulle bidra mycket i offensiven, lämnade laget på egen begäran i januari efter att ha fått ett erbjudande från Biel i Schweiz.

Juniorkedjan

Milan Gulas levererade som vanligt i offensiven och vann den interna poängligan med 45 poäng. Mikael Johansson var också ett säkert kort och svarade för 40 poäng.

När Earl lämnade laget blev det ett stort glapp ner till övriga forwards gällande poänggörandet. Johan Ryno kunde exempelvis inte följa upp sina poängstarka säsonger i Leksand utan stannade på 17 poäng.

Då klev en juniorkedja fram som en virvelvind. Rasmus Asplund, Joel Eriksson Ek och Oskar Steen ställde till med en hel del oreda för motståndarna.

Tidigt uttåg - igen

Färjestad slutade på femte plats i tabellen, vilket var två placeringar bättre än säsongen innan. Noterbart är att hela 19 av Färjestads matcher i SHL avgjordes först efter förlängning eller straffar.

I kvartsfinalen ställdes laget mot Luleå Hockey. Där räckte krafterna inte riktigt till och det blev respass med 1-4 i matcher. Målproduktionen svek, bara tio mål på fem matcher, och säsongen var över.

Förra året försvann Färjestad i åttondelen och den framgångsvana klubben åkte alltså återigen ut tidigt i slutspelet. Under de 14 åren innan dess gick Färjestad till minst semifinal 13 gånger. Uttåg i åttondel- respektive kvartsfinal är med det i åtanke missräkningar som ingen är nöjd med.

2016-2017

Färjestad kom ut starkt i inledningen av säsongen 2016/2017, efter 16 spelade matcher låg värmlänningarna på en tredjeplats och hade endast fyra förluster. Sen kom förlusterna en efter en, och efter en nagelbitande avslutning fick grabbarna från Karlstad spela åttondelsfinal för att sedan åka ut mot HV71 i kvartsfinalen.

Färjestads målsättning inför säsongen 2016/2017 var att ta sig till topp sex och vara med och slåss om Le Matpokalen framåt våren, något som man inte lyckades uppnå. Vad det berodde på tror Alexander Johansson är dels en tunn trupp som var känslig för skador. Något som blev märkbart i inledningen av 2017 och under slutspelet som kantades av sjukdomar, skador och avstängningar.

– Det är ett misslyckande eftersom vi missade topp sex även om det var ett tajt race, summerar man tillbaka så var det en del nyckelmatcher där vi fick stryk. Vi kom inte upp i vår kapacitet som vi hade och behövde, konstaterar Alexander Johansson.

Upp som en sol ned som en pannkaka

Färjestad startade säsongen starkt och efter de 16 inledande matcherna hade värmlänningarna endast fyra förluster, och låg på en tredjeplats i tabellen. Men därefter kom förlusterna allt mer frekvent och som sämst låg Färjestad på en nionde plats. Detta var efter ett mörkt november och december där man bland annat åkte på en epidemi av magsjuka. Frånvarolistan blev längre och längre och den femte januari mötte man Brynäs på bortaplan utan Mikael Wikstrand, Magnus Nygren, Johan Ryno, Jonas Holös och Anton Grundel samtidigt som Rasmus Asplund och Joel Eriksson Ek spelade JVM.

– Vi hade tre fyra spelare ytterligare som hade kunnat kasta in handduken då. Det var en stor del av vår stomme som försvann. Även om det var under en kort period så är det svårt att vara med att tävla på max i den jämna ligan. Det enda positiva är att det stärkte oss som spelade, framförallt efter 1-0 matchen mot Brynäs, analyserar Johansson.

Men i mitten av januari var man tillbaka på banan igen, och på åtta raka matcher förlorade värmlänningarna bara en match, och man hade en direktplats till slutspelet inom räckhåll. Som bäst var karlstadlaget uppe på en delad sjätteplats med Brynäs, men pendlade i slutet mellan placering sju och åtta. Med två omgångar kvar och endast två poäng till Skellefteå på sjätteplatsen var det kniven mot strupen. Men när 52 omgångar var spelade hade värmlänningarna inkasserat sjundeplatsen, tre poäng efter Skellefteå. Och det stod då klart att Färjestad skulle få spela åttondelsfinal mot Djurgården.

Slutspelet - den korta versionen

Färjestad besegrade Djurgården med 2-1 i matcher, efter att ha vunnit med klara siffror (4-2) i den första omgången. Stockholmarna såg dock till att det blev en tredje match då de vann med 4-3 efter övertid i rond två. Och i match tre var det rafflande men efter en vinst som skrevs till 5-3 så väntade HV71 i en kvartsfinal. Där tog det sedan tvärstopp. Smålänningarna hade gasen i botten och gjorde slutspelsresan kort för Färjestad. Med 4-0 i matcher var säsongen över den 24 mars 2017 för värmlänningarna.

– Det var jämna matcher och skiljde väldigt lite, HV var ett bättre lag och förtjänade att gå vidare. Men får man stryk med 4-0 i matcher så är det inte många ursäkter som hjälper, konstaterar 29-åringen, som önskar att de gett HV en bättre match.

The return of the Eriksson Ek

Joel Eriksson Ek inledde säsongen 2016/2017 i det stora landet over there i NHL och Minnesota Wild. Men efter säsongens 19 inledande matcher var han tillbaka i laguppställningen för Färjestad.

– Det betydde enormt. En av de största talangerna som bidrog med allt i vårt spel, både offensivt och defensivt. Allt blev bara positivt, säger Alexander om den unge talangen.

20-åringen gjorde under grundserien 16 (8+8) poäng på 26 matcher, fem av dessa mål kom i numerärt överläge. I de 26 matcherna gick Eriksson Ek endast poänglös i elva matcher. Under åttondelsfinalen höjde sig den unge talangen ytterligare och på tre matcher noterades han för fem poäng (3+2) och två av dessa mål kom i powerplay. Men HV71 blev för stora för både Joel och Färjestad, i de fyra matcherna mot smålänningarna gjorde han endast en assist.

Näst bästa poängskörden för Johansson, någonsin

Alexander Johansson kom till Färjestad inför säsongen 2016/2017 från Växjö där han de senaste säsongerna noterats för 15-18 poäng. Den här säsongen noterades 29-åringen för 32 poäng, samma poäng som han gjorde under juniortiden i IF Troja-Ljungbys J20lag säsongen 2005/2006. Enda säsongen som han gjorde mer poäng var säsongen 2007/2008 med IF Troja-Ljungby i Division ett, då gjorde han 35 poäng.

– Det var en jättebra säsong för egen del. Jag gjorde ett jättelyft i min karriär där jag fick testa på landslagsspel. Kul att veta att man har det i sig och att andra ser det i dig också, summerar Johansson.

Vi blickar mot säsongen 2017/2018

– Det är en del tunga tapp, som Nygren, Holös och Gulas men förhoppningsvis kan vi ersätta dem. Vi har ju bland annat fått in bra spelare som Dick Axelsson, Martin Johansson och Michael Lindqvist. Alexander Johansson tror att det är något bra på gång i Färjestad men att det kommer ta en stund att växa in i de nya rollerna, både under försäsongen och i inledningen av 2017/2018. Han avslutar med att det kommer att bli en rolig säsong för värmlänningarna och förhoppningsvis räcker det längre än vad det gjorde under säsongen 2016/2017.

Legendarer tackade för sig

Håkan Loob aviserade under hösten att han skulle sluta och när säsongen var slut så lämnade Loob Färjestad efter 31 år som anställd.
Mågårige spelaren/ledaren Thomas Rundqvist lämnade även han Färjestad den här säsongen.

2017-2018

Färjestad fick en flygande start på säsongen och hade på de tio första matcherna endast förlorat två matcher, den ena var dessutom på övertid. Värmlänningarna hamnade till slut fyra i tabellen och efter 52 spelade omgångar hade Färjestad fått ihop 87 poäng. Det måste ses som en klart godkänd säsong för Johan Pennerborns debutsäsong som huvudtränare i SHL, vilket även juryn i SHL Awards tyckte och röstade fram honom som en av tre finalister till Årets tränare. Ett pris som sedan guldtränaren Sam Hallam knep för andra året i rad.

– Jag hade som mål att börja spela en hockey där vi är mer kreativa och mer puckförande. Den bilden hoppas och tror jag att Färjestad har visat upp, säger Pennerborn.

Färjestad var ett av de lagen som gjorde flest mål, är det ett resultat av din målbild?

– Vi hade ett mål från den förra säsongen, att bli bredare och skapa en större produktion av mål, och det lyckades vi med. Det är även något vi behöver sträva efter att behålla.

Ett annat lag som även de hamnde på 87 inspelade poäng var Skellefteå, ett motstånd som sedan väntade i kvartsfinalen. Det var upplagt för en jämn och rafflande matchserie, men det blev en riktig kalldusch för Färjestad som hade hamnat i ett 3-0 underläge efter lika många spelade matcher.

– Det är en tight matchserie, även fast det var 3-0 till dem tycker jag ändå att vi visar moral och gör match av det. Vi hade faktiskt ledningen efter två perioder uppe i Skellefteå i den sjätte matchen. Det tycker jag visar att vi är på rätt väg, summerar Pennerborn.

Vad är det då som gör att Färjestad inte räcker hela vägen?

– Dels så förlorade vi match ett och tre på hemmaplan och det kostar för mycket. Hade vi nypt någon av de matcherna tror jag att vi hade spelat en sjunde på hemmaplan, då hade vi lika gärna kunnat slå ut Skellefteå - det är min personliga åsikt, säger Pennerborn.

Michael Lindqvist - från Allsvenskan till succé

Under ett par briljanta inledande veckor dominerade Lindqvist i Färjestads sprakande offensiv. Poäng även i den klara bortavinsten över Skellefteå följdes upp av ett mål och en assist mot såväl Frölunda som Mora. När september nådde sitt slut stod Färjestad på maximala fyra segrar och Michael Lindqvist på sex poäng. Nyförvärvets genombrott var totalt och gav svallvågor - Lindqvist prisades som månadens spelare i hela SHL.

Höstens framgångar fortsatte länge för utropstecknet, som tillsammans med Färjestad blandade sig i toppstriden. Lindqvist gick endast poänglös i tre av sina 14 första matcher. Efter en kortare formsvacka hittade forwardsesset återigen rätt med produktionen och borta mot Örebro den 23:e november svarade Lindqvist för ett hattrick. 

Kort därefter kom dock smällen som satte stopp för succén. En skada höll honom borta i fyra raka matcher, och även om det sedan blev lyckad comeback dröjde det inte länge innan Lindqvist tvingades till ny vila. Först en bit in i SM-slutspelet var Färjestads publikfavorit tillbaka. Lindqvist hann spela de två sista kvartsfinalmötena med Skellefteå, men trots två mål och en assist där slogs Färjestad ut.

Ett bittert slut på en säsong där värmlänningarna påmint om gamla storhetsdagar. Och allra bäst var ett 23-årigt nyförvärv som överraskat på alla. Trots sina skadebesvär och trots bara 33 spelade matcher slutade Michael Lindqvist på sjätte plats i SHL:s skytteliga och 15:e i poängligan. Genombrottet gick raka vägen över Atlanten och till New York Rangers.

Det var inte bara laget på isen som ökade sitt (mål)snitt. Även på läktarna hände det grejer. Snittet ökades med nästan 1000 personer per match och landade på 7 200. 

Damlaget ytterst nära avancemang

Efter att åter tagit hem DamEttan Västra så stundade ett tufft kval mot Göteborg. Ett Göteborg, som i stort sett tränat försvarsspel hela säsongen, kunde trots allt manövrera ut ett tidigare målglatt FBK och hålla sig kvar i SDHL.

Klubblegendarer hyllades

Under säsongen pensionerades klubbikonen Rickard Wallins tröja #51. Inför utsåld salong tackade Rickard klubb och publik för sin fina karriär, samtidigt som arenan fick chansen att göra det samma.
Håkan Loob blev förste FBK-ledare att få en ledarflagga hissad till taket i Löfbergs Arena. 

2018-2019

SHL 2018/2019 var en av de jämnaste säsongerna någonsin och efter de inledande 20 matcherna skiljde det endast åtta poäng mellan ettan Luleå Hockey och tian Brynäs IF. När tabellen sedan summerades efter 52 omgångar var det istället Färjestad BK som slutade etta, med samma poäng som tvåan Luleå Hockey men med en något bättre målskillnad.

Det blev kvartsfinal mot HV71, där en av matcherna gick till historien som en av de längsta matcherna någonsin i ett slutspel. När allt stod på spel var det Färjestad BK som triumferade i en nagelbitare i Löfbergs Arena.

I semifinal väntade sedan Djurgårdens IF och det krävdes sju matcher för att avgöra vilket av lagen som skulle få möta Frölunda Indians i SM-finalen. Det blev tyvärr förlust match 7 och säsongen var över.

När säsongen var slut såg toppen i målglada Färjestads interna poängliga ut enligt följande: 1. Jesse Virtanen, 2. Oskar Steen, 3. Joakim Nygård. Trion stod tillsammans för 113 poäng. Samtliga lämnade Färjestad efter säsongen för spel i NHL och KHL. Dessutom försvann spelare som Joakim Nygård, Adam Werner, Fabian Zetterlund, Ilari Melart och Theodor Lennström.

Per Åslund åkte på en huvudtackling i en bortamatch mot Brynäs tidigt på säsongen och såg ut att missa resten av den. Men i den sjunde och sista semifinalen så fanns han åter med på lineupen. En överraskande comeback, men oerhört skönt att se 22:an åter skrinna ut på isen.

J18 gick till SM-final, men där blev det förlust mot Frölunda.
Damerna kvalade åter mot SDHL men fick se sig besegrade av Skellefteå i den första kvalrundan.

2019-2020

Tabellplacering: Tvåa (92 poäng)

Victor Ejdsells kommentar: ”En andraplats i årets upplaga av SHL är jättebra. En väldigt bra bedrift. Det är kanske därför det gör extra ont att slutspelet uteblev. Man förstår självklart varför, men vi var en utmanare till guldet. Det gör fortfarande lite ont.”

 

 

Vi kommer att återkomma till olika statistiska punkter, men en grej som sticker ut med er är att ni har släppt in elfte mest mål i ligan, trots att ni har ett rätt bra boxplay. Varför lyckades ni inte bättre defensivt i spel vid lika styrka?

– Först och främst berodde det mycket på första halvan av säsongen, då vi hade mer problem med det. Under de 20 första matcherna hade vi ett par platta fall som gjorde att det drog iväg lite. Till slut hittade vi vår väg att vinna matcher. Det är lite så vi är som lag, vi kanske släpper in fem men då gör vi sex framåt, haha. Det vet de andra lagen om.”

Finns det någon spelare i ert lag du vill lyfta fram, som imponerat lite extra?

– Det är många som har vuxit en hel del. Självklart är det svårt att undgå "Lilliz" (Marcus Nilsson). Han har varit fenomenal. En artist utan dess like. Han är rolig att kolla på. Det kan blir vad som helst. Han kan göra mål bakom mål och han kan slå en passning förbi fem spelare. Jäkligt kul att sitta och titta på honom. Sedan har vi andra typer av spelare, som (Gustav) Rydahl. Ett kraftpaket som växlat upp produktionen. De sticker kanske ut mest tycker jag."

 

 

Offensivt, antal gjorda mål: 173 (1)

Ejdsells kommentar: ”En stor faktor är att vi var bra i powerplay. Ska man ligga där i toppen är Special Teams viktigt. Vårt powerplay funkade genom hela säsongen. Det var framförallt den första powerplayenheten som levererade. När (Michael) Lindqvist blev skadad gick (Daniel) Viksten in där och axlade den rollen. Vi hade ingen riktig dipp där och det är en stor anledning till att vi gjorde så många mål.”

Defensivt, antal insläppta mål: 146 (11)

Ejdsells kommentar: ”I början av säsongen var det en del oklarheter. Gjorde backarna en sak gjorde forwards en annan grej och centern visste inte vart han skulle ta vägen. Vi klickade inte alls. Efter ett x antal möten för att få alla på samma spår lyckade vi hitta något. Det kan ta ett tag att få ihop det och det gjorde det för oss, men mot slutet kändes det mycket bättre. Vi var mer bekväma och litade mer på varandra.”

Powerplay 27, 45 procent (1)

Ejdsells kommentar: ”Det är stor skillnad då man har ett bra powerplay jämfört om man inte har det. Det kan vara nästan ett måls skillnad per match. Så många mål görs det ändå inte i hockey.”

Boxplay: 82,93 procent (4)

Ejdsells kommentar: ”Boxplay plus powerplay vill man att det tillsammans ska bli 100 procent. Vi måste väl ha hamnat närmare 115? (110) Det är otroligt bra. Har du över 80 procent i boxen har du gjort ett bra jobb. Det är samma där. Det handlar om kemi. Killarna i vår box har gjort ett kanonjobb. Vi måste vara ett av lagen som har flest blockade skott. Bland forwards tänker jag på killar om Linus Johansson, Gustav Rydahl och Per Åslund. Sedan har vi många backar, som exempelvis Sebastian Erixon, som också offrar sig. De gör allt för laget och det får man mycket energi av när man kommer ur boxplayspelet.”

Hemmaspelet 57 poäng (3)

Ejdsells kommentar: ”Det var länge vi hade väldigt många vinster. Vi har varit starka hemma. Man har alltid en vilja som lag att komma ut starkt i sin egen rink. Man vill ge tillbaka något extra till fansen. Man får lite extra energi tack vare stödet från hemmafansen. En tredjeplats är klart godkänt.”

Bortaspelet: 35 poäng (6)

Ejdsells kommentar: ”Där känns det som att det finns mer att hämta. Om det var någon gång vi hade ett fall tillbaka på hur vi spelade var det på bortaplan. Vi hade problem med förstaperioder exempelvis. Det finns punkter som jag inte är nöjd med när det gäller bortaspelet. Det får vi ta tag i direkt till kommande säsong.”

Skottprocent: 11,89 procent (1)

Ejdsells kommentar: ”Självklart pratar vi mycket om avslut och att ta oss in där det statistikt sett görs flest mål. Där har vi hjälp av målvaktstränare/vidoecoach (Maciej Szwoch). Han är jättebra på var man ska vara och sedan har vi verktyg för att se individuellt var man ska vara. Man får bra hjälp att se sina styrkor. Sedan trycker tränarna mycket på att vi ska vara kreativa och våga ta avslut.”

 

Färjestads…

…poängkung: Marcus Nilsson, 54 poäng (12+42)

…mest utvisade: Marcus Nilsson, 60 min

…spelare med flest matchavgörande mål: Gustav Rydahl, 7 GWG.

…tacklingsflitigaste spelare: Johan Ivarsson, 82 tacklingar

…spelare med mest istid i snitt per match: Jonathon Blum, 20:03 min/match.

Marcus Nilsson utsågs vid SHL Awards till Årets Forward. Han fanns också nominerad till Årets MVP. Ett pris som dock vanns av Rögles Codie Curran.

En säsong som går till historien som den som aldrig avslutades. Coronavirusets härjningar i världen gjorde att alla ligor ställdes in och i många fall helt avslutades. Ingen svensk mästare korades den här säsongen
*****
Damlaget kvalade åter till SDHL. Malmö Redhawks vann södra serien och det var de som ställdes mot den västra damettans suveräna segrare, Färjestad.
Efter förlust i den första av tre matcher (spelades i Mlamö) kom serien hem tlll Karlstad där Färjestad utjämnade och tvingade fram en tredje och avgörande match om vilket lag som skulle gå till kvalets slutrunda och kämpa om en plats i högsta serien. Det blev dock ännu en kvalsorti och kampen om en plats i SDHL går vidare nästa säsong.